Vad är ekopsykologi?

Människan i ett större sammanhang

Ekopsykologi är ett tvärvetenskapligt fält i skärningspunkten mellan psykologi och ekologi. Det utgår från att människans erfarenheter inte enbart kan förstås utifrån våra inre liv, utan också i relation till de sammanhang och den levande värld vi är en del av.

Under större delen av människans historia har våra liv formats i nära samspel med naturen och ekosystemen - med årstidernas växlingar, landskapen, vädret, djurlivet och naturens egna rytmer.

I det moderna samhället har denna relation gradvis försvagats. Idag lever många i miljöer präglade av högt tempo, ständig stimulans och ett informationsflöde som sällan lämnar utrymme för stillhet och återhämtning. Det blir lätt att tappa kontakten inte bara med naturen, utan också med våra egna sinnen, vår uppmärksamhet och vår plats i det större sammanhanget.

En jordnära väg till livsfrågor

I ekopsykologiskt arbete är naturen inte en bakgrund. Det är ett levande sammanhang som vi rör oss i - som påverkar kroppen, våra sinnen, tempo och uppmärksamhet. Detta blir ofta tydligt när vi lämnar det invanda rummet.

Ekopsykologiska praktiker hjälper oss att stanna upp, landa i kroppslig närvaro, i våra sinnen och utforska relationen till platsen vi befinner oss på. Det kan handla om att gå långsamt och uppmärksamt, att lyssna mer fokuserat, att lägga märke till ljuset, vinden eller doften efter ett regn.

En levande relation

Ekopsykologi handlar ytterst om relation - om relationen till oss själva, till varandra och till den natur som formar och ger oss liv. När den relationen får större plats i våra liv växer ofta en djupare känsla av samhörighet, ansvar och omsorg - både om oss själva och om världen vi lever i.

Vi skapar utrymme för stillhet, närvaro, reflektion och kreativitet - för hela människan; kropp, sinnen, tanke, känsla, ande och livskraft. Vi låter den levda erfarenheten få tala.

Hopp som en praktik

Ekopsykologin berör också vår relation till de stora frågor som präglar vår tid. När vi möter destruktiva och allvarliga förändringar i naturen och i världen omkring oss kan det väcka sorg, oro eller en känsla av maktlöshet. Dessa känslor är ofta uttryck för vår omsorg och känsla av samhörighet och behöver inte vara något vi på egen hand försöker stänga av eller komma ifrån.

Inom ekopsykologin arbetar vi med det vi kallar aktivt hopp - en praktik som är utarbetad av Joanna Macy, där vi låter våra värderingar och omsorg vägleda hur vi vill leva och agera. Det handlar om att rikta uppmärksamheten mot det vi kan och vill bidra med där vi befinner oss och att steg för steg undersöka hur våra val och handlingar kan komma till uttryck för det som känns viktigast för oss.